Det är lätt att skrämmas av en stad som Sao Paulo. Varken färskingar som oss själva eller en rutinerad urbanista går orörd förbi 20 miljoner invånare, hög kriminalitet och motorleder som liknar parkeringsplatser i rusningstimmarna. Gladeligen har tre veckor på resande fot fått oss lägga de skeptiska glasögonen i fodralet där de hör hemma. Vi är nu redo att attackera giganten istället för att låta giganten attackera oss.
Den bohemiska stadsdelen Vila
Madalena blir vår fasta punkt och första intrycket är förvånande och positivt. Alla backpackers som vi diskuterat Sampa med har skapat en bild av en smutsig, rörig och otrygg stad. Detta känns som motsatsen. Privata konstgallerier blandas med cafeer och backiga gator. På kvällarna fylls barerna och man möts av fler sambaspelningar än vad som kan räknas på både fingrar och tår. Det känns inte som att man befinner sig i världens 6e största och kanske världens minst genomtänkta stad.
Vi låter inte 35 grader och solsken hålla oss nere och dagarna spenderas i hetsigt weekendtempo. Vi rör oss mellan stadsdelarna och lämnar mil bakom oss. Det kulturfrossas på museer och tittas på utsikt i Centro, dricks bland överklass på takterasser i Jardin och strosas på aveny Paulista för att nämna något.
Sao Paulo briljerar med sina 15000 barer och vi ville sätta vår fot på några av dem. Vi bestämde oss för att testa på en Pubcrawl men ändrade oss snabbt i dörren. En folktom lokal slog oss med repellerande effekt. Lyckligtvis hade ett gäng couchsurfers sammanstrålning på baren bredvid, betydligt fler till antalet. Den tidiga kvällen spenderades av samtal med 24-35 åriga brassar, europeer, asiater och för första gången på resan, svenskar.
En nattklubb längre ner på samma gata slog lite senare upp portarna för oss och vi lyckades fastna i ett udda men härligt sällskap. Ett gäng gaybrassar , tillsammans med en kvinna i "modellbranschen", från Sao paulos favela förgyllde vår kväll med sin eviga energi. Vi förstod sedan att energin kom ifrån att vissa av dem faktiskt pudrade näsan när de gick på toa, bokstavligt talat.
Vi har knappt skrapat Sampa på ytan och på bara 3 nätter är det svårt att gräva djupare. Kanske kommer vi tillbaka men nu väntar nya äventyr. Vi beger oss mot favelornas epicentrum, milslånga stränder och guds egna mästerverk ; Rio de Janeiro.






Underbart att vakna denna morgon med nytt inlägg på bloggen och snö utanför fönstret. Njut grabbar och var rädda om ER. /Amihåkansofia
SvaraRaderaLåter underbart och finfint. Kram på er!
SvaraRadera