Uruguay

Trots att vi lämnade Argentina för flera dagar sedan vill vi inleda detta inlägg med en kort sammanfattning av Buenos Aires.  Staden var över alla förväntningar och bjöd på härliga möten med trevliga människor, långa nätter,  god mat och ständigt hålligång. På många sätt påminner BA om en sydeuropeisk storstad men samtidigt är den så mycket mer exotisk.

I skrivande stund susar vi förbi Uruguays landsbygd med en billig skitwhiskey i handen.  En lyxbuss tar oss ifrån  Montevideo och Punta del Este,  resmålen efter Buenos Aires. Vi kom till Montevideo tidig kväll och begav oss till de "stora" turiststråken. Livet på gatorna i stadens centrum  kan liknas vid livet på gatorna i Tjernobyl -86. Det fanns inget. Vår teori är att sedan legaliseringen av cannabis i detta land nöjer sig befolkningen med att äta kakor framför tv'n.
Summa sumarum blev det en natt här och Uruguays huvudstad är alltså inget att hänga i årets julgran.
Sugna på sol och bad styrde vi  istället kosan mot Sydamerikas St Tropez, Punta del Este. Under högsäsongen befolkas orten till stor del av gubbsjuka 50-åringar med siktet inställt på småtjejer men nu var det lugn och ro. På samma breddgrader som Egypten tog vi första dagen emot solen på stranden,  dumt nog utan solskyddsfaktor. Efter detta snedsteg blev stranden mer avlägsen för oss.
Något överprisade restauranger gjorde att vi flitigt fick använda hostelets kök. Något som faktiskt  är väldigt trevligt. Vi köpte blandannat nyfångad fisk i hamnen och serverade den med göteborgs klassiska tillbehör; mos, brynt smör, bacon och capris.
 Framåt lördagen anlände många välbärgade Argentinare och Uruguayaner, allt för sol och fest. Utelivet i PdE påminner, till skillnad från i Buenos, om utelivet i Sverige. Högre priser och slentrianartad radiohouse.

Efter ett mycket spontant beslut valde vi att röra oss ifrån Uruguay och mot Brasilien. Orten Florianopolis, känd för stränder och surfing, är vårt nästa delmål.

Veckans goda gärning:
Hugo skänkte sin chipspåse till en sårig gatuhund på gränsen mellan Uruguay och Brasilien.

Trumfest och på villovägar

Hejsan !

I söndags bytte vi ut vårt kära hostel mot ett mera centralt beläget för att ha närmare till barerna och restaurangerna i trevliga Palermo.
Hostelet är fräscht och vi har tillgång till en takterrass med bar och tv där vi just sett Sverige förlora mot Portugal. Som plåster på såren började nyss happy hour här uppe!
Kan också skvallra om att Hugo blivit lite småkär i Juan som jobbar här. Jag och Johan T förstår honom för han och resten av the staff är verkligen softa och hjälpsamma, så du kan vara lugn Alice!

Gårdagskvällen började på hostelets takterrass där vi efter ett par öl sammanstrålade med ett annat gäng nationaliteter. Med tre ukrainskfödda amerikaner från Chicago och två systrar från Bulgarien delades det taxi till la bomba de tiempo. Väl framme leddes vi in i en gammal oljefabrik där vi möttes av sjuka beats från ett gäng män på alla möjliga varianter av trummor. Helt klart en mäktig upplevelse med så mycket blandat folk dansandes till rytmer från congas och maracas. Ska tilläggas att fatölen låg på 1 liter här vilket var lite festligt enligt mig! Efteråt fortsatte trumfesten i form av ett tåg med hundratals människor genom buenos aires till den inofficiella efterfesten. Där bjöds det på livemusik från en sprängbäng rastafari och massage för den stele (Hugo).

Som turister ville vi även i lördags bocka av kvarteret la Boca. (Ordvits)
La Boca är för BA lite vad Haga är för GBG. Ett pittoreskt arbetarkvarter som i morden tid kryllar av turister. Tangon föddes här och de flesta hus täcks av en färgglad fasad. Vanligtvis anländer turisterna med anordnade turistturer men det var inget vi ville göra. Vi satte oss, något utslagna efter nattens äventyr, på buss 159 som enligt chauffören skulle ta oss till La Boca. Halvsovandes väcks vi till liv av att vi krossar en bro som får bebyggelsen att gå från upprustade flervåningshus till enplaniga ruckel. Vi frågar om vi är i La Boca och får ja till svar. Men inte det La Boca där tangon föddes och det kryllar av turister.
Hjälpsamma som folk är i Buenos Aires börjar ett flertal personer på bussen, klart bekymrade för vår skull, diskutera om hur vi ska ta oss därifrån så snabbt som möjligt. Vi ska ta buss 33 tillbaka och hoppar därför av på nästa hållplats.
Det BA som hittills känts väldigt säkert är långt ifrån det vi besöker nu. Med inställningen om att få lämna området i kalsonger, rånade på kläder och värdesaker, lyckas vi lyckligtvis efter några minuter dela en taxi därifrån med en annan malplacerad svensk. Taxichauffören skriker på oss och undrar vad fan vi gör där. En återkommande fras i hans upprörda monolog är muy, muy peligroso som betyder mycket, MYCKET farligt. Efter lite googlande listar vi ut att vi hamnat i Dock Sud, inte bara ett av BA's utan hela Argentinas farligaste kvarter. Därifrån gick vi, 3 bleka svenskar med iphone och systemkamera, otroligt nog helskinade.

Veckans recept: Hugos macka
Bankat nötkött,
chilimajjo,
portabellosvamp
Stekt lök
Mozzarella

Allt på ett smörstekt bröd.


Hasta luego

Omtumlade från start

Efter bussfärd genom villaförorter och kåkstäder anländer vi mitt i stadens pulserande hjärta. Med 15 kilo på ryggen, 29 grader i skuggan och den naiva bilden om att alla hostels alltid har tre sängar lediga följer tre timmar av misslyckade försök att ta sig in på Lonley Planets högst rankade hostels. Hugo lyckas på knacklig spanska, efter 13 helhjärtade försök, att hitta tre sängar i utkanten av Palermo. Bakom en nästa obefintlig dörr möts vi av en extremt avslappnad miljö. Sängarna bäddad framför ögonen på oss, dörrarna saknar nycklar, kranarna läcker och vi steker pannkakor bredvid tyskar som kokar marijuana i smör. 

Hostelet sköts av 6 polare som spenderar stora delar av sina arbetspass i hängmattan med en bärs i handen. Kanske förklarar den ständiga salongsberusningen varför vi behandlas mer som vänner än gäster. 

Efter dålig sömn på flyget och 4-timmars tidsförskjutning beger vi oss trötta mot en av stadens alla Parillor. En argentinsk, autentisk restaurang där det serveras lokalt rödvin och olika delar på den argentinska kossan. Ta seden dit man kommer, något vi försöker anamma redan första dagen på resan. I BA äter varken barnfamiljer eller kompisgäng middag före 10 och vi tilldelas bord kl 23:30. Vi unnar oss en taxi efter middagen och blir körda till fel ände av staden. Lyckligtvis är det billigt med taxi.

Vi vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till Håkan Olofsson. Pannlamporna vi fick i present kommer till stor användning nu när ljuset på hostelet inte fungerar.

Peace 

Dagen D

Hola ;)

Incheckade och klara väntar 3 månader på resande fot. Första stoppet är Argentinas huvudstad Buenos

Aires. Vad vi förstått ska BA vara mångkulturellt som New York, arkitektoniskt påminna om

Paris och ständigt bjuda på liv och rörelse. Vi hoppas att staden lever upp till sitt rykte. 

På återseende.